Flyguppvisning

Fyra dagar ledigt. Torsdag – söndag. Välbehövligt! Och även maken är ledig och har för en gångs skull inga datorer som ska mekas med eller andra måsten. Så vi har fått tid att umgås. Känns som det var (för) länge sedan!

I torsdags eftermiddag trotsade vi en kall blåst och åkte och tittade på flyguppvisning. Eller jag kanske ska skriva att älsklingen tittade och jag fotade? ;-) Vi missade de flesta flyguppvisningarna eftersom vi kom så sent, men älsklingen hade jobbat natt och behövde få sova några timmar. Och lite är bättre än inget resonerade vi.


Här står "Daisy", en gammal ärrad DC-3:a tillverkad 1943 (!). Dessa plan användes bl a till signalspaning, materieltransporter, utveckling och utprovning av ny elektronik samt radarutrustning.

Sen var det det där med att försöka fota stridsflygplan i luften. De rör sig fort och de är små mot himlens stora valv. Det var bara att inse att min Minolta Dimage A1 inte räckte till. Men jag såg i alla fall ett SAAB 32 Lansen jaktplan svischa förbi och flyga upp och ner och i loopar och allt vad det var. Och jo, det blev några halvsuddiga kort också, men inget värt att visa. Och sen kom SAAB 39 Gripen dånande och det var lite roligare för den piloten demonstrerade både hur attans fort de kan flyga och även hur himla långsamt det kan gå. Och när han flög så där saaaakta, ja då hann min kamera med lite bättre.


Fast det blev fortfarande mest en liten prick på himlen. ;-)


Underifrån.


Och poff så försvann det i fjärran igen!


Piloter i flygplan av okänt märke.


Konstflygmaskin med väldigt närgången och nyfiken åskådare. :-)


Och ett jättelitet, sött, flygplan som tydligen är en Zephyr 2000. Det används för flygträning. Modiga flygelever måste jag säga, som vågar flyga i en sån liten bubbla!


Närstudie.

Nu var det inte bara flygplan på den här Flyg- och motordagen. Det fanns andra, mer eller mindre märkliga, inslag också.


*himlar med ögonen*


"Den där motorcykeln måste du fota!" sa älsklingen bestämt. Så då gjorde jag det. Den var onekligen originell och monsterstor!


Den är bisarrt stor och är ett hemmabygge i 500kg-klassen som drivs framåt av en Corvette V8.

Att ta sig hem var också ett äventyr. Vi satt i bilen på ett gräsfält i nästan en timme innan vi kunde köra hemåt. Man kan lugnt påstå att flygfältet ligger dumt till rent trafikmässigt för det sa bara tjopp så var alla vägar helt igenkorkade. Men lite kul var det att studera folks hysteri när det gällde att komma först och absolut inte släppa in någon annan före. Det var centimetrar från att två bilar skulle krocka flera gånger.


Jag lyckades inte göra kaoset rättvisa, men det kommer alltså bilar från alla håll som alla ska ta sig upp på en och samma lilla grusväg. Och ingen vill vika en millimeter för någon annan.