30 maj 2007

Helgen

I helgen som var blev det övernattningsbesök hos makens föräldrar. I fredags kom jag hem ledsen och uppgiven från jobbet och dessutom med mer plågor än vanligt i kroppen. Det är risk att jag blir överlusad med jobb framöver och det är jobbigt som det är just nu att jobba halvtid och periodvis inte riktigt hinna med alla bråttom- och måste-ärenden. Nu ser det ut som om jag, åtminstone under en period, blir ansvarig för mer än jag rimligen kan hantera. Och ja, jo, jag ska sparka bakut och vägra ta ansvar för det som sannolikt brakar åt skogen. Men i fredags var jag sur och besviken på min chef och absolut inte sugen på att vara social. Men ibland får man anstränga sig lite extra och göra saker för sin älskling.

Det blev grillning hos svärföräldrarna tillsammans med svåger, svägerska och deras barn. Och köttet var marinerat i vitlöksmarinad och det innebar att jag, som inte tål mer än ytterst lite vitlök, fick äta sallad och potatis till middag. Tyvärr (för mig) älskar mina svärföräldrar vitlök och jag tror inte de förstått hur dålig jag blir i magen när jag äter det, trots att jag påpekat det vid flera tillfällen. Nåja, jag blev ju mätt ändå så…

Det var inte särskilt varmt ute i fredags kväll. Och myggorna var något ettriga. Men dessa petitesser hindrar inte älsklingens släkt från att sitta ute. Själv hade jag varit tvungen att ikläda mig polarutstyrsel för att inte frysa ihjäl stillasittandes som vi var, så jag gick in efter maten. Svärföräldrarnas goskatt följde med mig in och försökte tigga till sig lite mat. I brist på mat gick det bra med lite gos och kel istället. *ler* Jag gillar verkligen inte katter något vidare annars, men denna kisse har vunnit mitt hjärta – trots att han gärna sticker klorna i ens lår när man kelar.

Jag tog hand om det mesta av disken, fixade sängen och bäddade och sen satte jag mig och läste ett tag. Till slut kom de däringa friskusarna vars släkt jag gift in mig i in. Då var klockan halv tolv tror jag och vi satt och pratade till närmre ett. Sen sömntablettssov jag några timmar innan jag vaknade. Låg och slumrade lite, läste ett tag och gick sen upp. Jag är ju gift med en nattvarelse så han sov/vilade till klockan var bortåt två. Det var visst huvudvärk också. (För) mycket rödvin gissar jag.

Solen sken och jag fördrev lite tid med att strosa runt på tomten med kameran. Ett par kort har jag redan lagt ut på annan plats, men här är några till:


17-årig herre har sökt skugga för solen. Favoritplatsen är bland skorna (!) i hallen.


Svärmor har tumme med kaktusar och får de flesta att blomma (även denna men det kortet blev inte bra så det får ni inte se).


Små vita blommor och ett fejkbi. :-)


Besök i fårhagen. ;-)


Och kaprifolen doftade ljuvligt!


I grämattan växte tjocka tuvor med bellis (eller tusensköna som jag kallar det).


Svärföräldrarnas hus fotat ur gräsrotssynvinkel.

5 kommentarer:

Annelie sa...

Ja, säg ifrån! Lova det! Du är ju redan sjukskriven...inte ska de lägga över mer på dig då!?

Och VA?? Gillar inte du katter?..*fnissar*..vet du, det trodde jag faktiskt att du gjorde.
Men jag tror att jag förstår vad du menar... jag är inte så förtjust i andra katter än min egen och nån till, jag är tom lite rädd för andras katter. Konstigt va? ;)

..och till sist..Fina foton som vanligt!! :D

Kram

Knyttet sa...

Mamarazzi: Nej, jag tycker katter är lite läskiga med sina vassa klor och tänder. Det vet du väl? Minns du inte hur förfärad jag låtit när du berättat om Yatzys utfall mot dina lår? ;-) Snälla katter tycker jag om. Mig vågar ju inte Yatzy sätta klorna i så honom tycker jag om. Och Kalle. :-)

Vet du förresten? Inte en enda liten andunge har synts till än! Är det inte konstigt?!?

Annelie sa...

Yatzy har lagt till sig med en ful ovana att bitas när han leker. Det är inte hårt, men när han har oklippta klor gör det ont. Annars inte. Och det har han bara vågat göra på mig hittils. Men när mamma var här häromdagen så gjorde han så på henne. Han har alltså tuffat till sig lite.
Jag måste få honom att sluta med det där. Annars kommer ju folk vara rädd för honom :(
Utfall mot låren gör han ff..men det är för att han vill ha uppmärksamhet. Tex om jag ska gå o lägga mig och han inte vill det....då säger han till på det viset.
Men för det mesta är han ju bara gosig och söt.

Näe..inga andungar? När ska dom komma i vanliga fall?

Här på våran parkering bor det ett andpar...jättetama är dom. Och häromdagen var de på väg ut i gatan när bussen kom och en dam vinkade in dom till trottoaren *S* De gick snällt upp och la sig i gräset. Jättetama är dom :) Ska ta med mig kameran ut nån dag när jag ser att dom håller till där :)

Prettomorsan sa...

Vad fint det är där!

Jag skulle tycka det var så skönt att kunna åka till någon och övernatta sådär. Ibland önskar jag att mina eller Stefans föräldrar bodde en bit bort,just av den anledningen,men i samma sekund så slår jag bort tanken,tycker om att bo nära både min föräldrar och svärföräldrar!

Knyttet sa...

Mamarazzi: Nämen...Yatzy då! Nä, så där kan han ju inte göra för då blir ju jag också rädd för honom! ;-) Du får lära honom låta bli att bitas/rivas.

Andungarna brukar komma i slutet av maj, men jag har inte sett en enda en ännu. Tråååkigt! Så ni har väluppfostrade änder hos er? Så charmigt! Bildbevis tack! ;-)

Nattfrost: *s* Jag tycker tvärtom ju! Jag vill åka hem till mig och sova på natten! Vi kanske skulle byta? ;-)