Rudolf(ina) med röda mulen

I fredags fick vi besked om att det inte blir några fler uppsägningar på jobbet. Så himla skönt!!! Jag blev så lättad att jag blev alldeles tom inuti när den första glädjen lagt sig. Märklig känsla, men jag tror det var en effekt av att spänningen släppte (även om jag försökt att inte tänka på det har det ju ändå varit en konstant oro). Jag blev nästan lite ledsen på något ologiskt vis…?

Jag köpte med mig fikabröd hem till min förkylda make så vi kunde "fira" lite i all enkelhet. Och det var ungefär det jag orkade med. Sen slog förkylningen till mot mig. Snacka om att jag blev "nerklubbad"! Jag har legat däckad hela helgen och ojat mig. *s* Det är jobbigt när näsan rinner hela tiden och sticker/svider så mycket att ögonen tåras och rinner de också! Och så värkande bihålor, täppta öron och feber. Pust! Som tur var lyckades vi vara sjuka "i skift" så älsklingen var lite piggare i lördags när jag var som sämst. Fråga mig inte hur jag bar mig åt, men i lördags var jag så sugen på tomatsoppa med pastaskruvar (det blir jag alltid när jag får feber, det är verkligen skumt) att jag på något sätt lyckades orka laga det (med bistånd av maken så klart). Vi gör soppan "från grunden" med skållade tomater, hackad lök och vitlök o s v. Och det blev SÅÅÅ himla gott!!! Och så åt vi gratinerade baguettehalvor med vitlöks- och örtsmör och riven ost. Mmm!

Idag har även jag återvänt till "de levandes skara" igen. Okej, jag blir andfådd av att gå upp för en enda trappa, men det är ändå framsteg jämfört med igår då det var en bedrift att sitta på en stol. ;-) Trots att jag var trött och flurrig i skallen satt jag på jobbet idag och tänkte på hur lyckligt lottad jag ändå är som har ett jobb som jag trivs så bra med och som är så fritt! Jag satt och hjälpte en av praktikanterna med ett PM på eftermiddagen och vips så insåg jag att jag jobbat 20 minuter längre än jag egentligen behöver. Såna jobb gillar vi! :-)