Det var en gång ett litet community dit endast inbjudna ägde tillträde. Det var "my home away from home", ett tryggt ställe där man kunde skriva från hjärtat och få respons i form av kloka ord och välmenande råd. Men inget varar för evigt. Så icke heller detta mitt Hemma på nätet. När Hemma stängdes skapades ett substitut. Och hur jag än försökt har jag inte känt mig särskilt hemma där. Några har fallit ifrån, men framför allt har några kommit till. Och en av dessa några har tydligen bestämt sig för att det är helt okej att vara arrogant, spydigt och allmänt otrevligt mot dem man känner för, inkluderande mig.
Jag orkar inte ens bli särskilt upprörd (och det är ovanligt för jag brukar kunna ta väldigt illa upp när folk är omotiverat spydiga mot mig). Han är helt enkelt bara för absurd för att jag ska kunna ta det personligt. Däremot blir jag irriterad och märker att det stjäl energi jag så förtvivlat väl behöver till annat.
Så nu har jag grunnat ett tag och bestämt mig för att jag flyttar mitt skrivande. Jag vill faktiskt inte dela mina tankar med honom. Jag vill nog inte kommentera bloggar där heller längre för jag orkar inte med att få hans taggiga mothugg på det jag skriver. Jag hade hoppats att vi skulle kunna "agree to disagree" och lämna varandra ifred, men så funkar det tydligen inte. Så fine, I'll back off.
Hemma känns inte längre särskilt "hemma" för mig. Men nätet är stort och jag kan skriva av mig här istället. Välkomna - gamla som nya läsare!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag saknar det gamla hemmet jag med...
Oh I see, tänkte att det var nåt sånt efter en viss grej jag läste.
Kristina: En kommentar innehållandes ett ironiskt "Jeez!" kanske? I så fall hittade du droppen som fick min dagboks- och kommentarskrivande bägare att rinna över.
Knyttet: Nej den hittar jag inte, jag tänkte på nåt annat typ "jag förstår att du inte förstår det"...
Kristina: Jo, den var också ganska fin, men bäst var det som skrevs i Aej's blogg.
Skicka en kommentar