20 juni 2007

Scary feeling

Det är på något sätt ganska skrämmande att älska någon totalt och reservationslöst. Samtidigt som det är en varm och lycklig känsla blir man ju oerhört sårbar. ”Jag kan inte leva utan dig” säger man ju ibland kanske lite vårdslöst utan att riktigt mena det. Men jag kan verkligen inte föreställa mig att leva utan min Älskling. Han är ju mitt allt, min tvillingsjäl och den som håller mig uppe långt efter att jag egentligen inte orkar vara tapper längre. När krämporna avlöser varandra i en aldrig sinande ström skulle jag ha lagt mig ner och låtit depressionen och apatin ha tagit över för länge sedan om inte han funnits. Han får mig att le och orka lite till och lite till och så ännu lite mer.

Jag har känt honom i nio år och älskat honom snart åtta år. Och det blir bara ”värre och värre” med åren. Kanterna slipas sakta av och vi blir mer och mer synkade. Och jag vet inte vad jag skulle göra om han slutade älska mig tillbaka… För första gången i mitt liv sorterar jag in mina CD-skivor bland hans CD-skivor, mina böcker bland hans böcker och sparar inte ett halvt extra bohag "utifall att". Äntligen vågar jag riktigt tro att "this is it", det är här jag ska stanna. Det är honom jag ska bli gammal tillsammans med.

Underbart……….och skrämmande!

3 kommentarer:

Prettomorsan sa...

Underbart....

Annelie sa...

*Instämmer med nattfrost* Underbart!! :)

Petra sa...

Madde & Mamarazzi: Och vid det här laget är jag gammal nog att inse att man är rätt lyckligt lottad när man hittar någon som man funkar så bra ihop med. Så jo, det ÄR rätt underbart! *ler*